För fet för ett åk

För fet för ett åk - varför är fetton immuna mot kritik?

10 juli, 2012 6:12am  By: Anna Dabrowski 

Stina Andersson (28) som tagit tåget från Stockholm till Göteborg för att roa sig under en dag på Liseberg är i en artikel i Aftonbladet idag. Anledningen är att hon är sur för att hon var för fet för vissa åkattraktioner.

”Jag kände mig kränkt och uttittad.” säger hon till tidningen. Kränkt? Som om det vore personalens fel att hon inte kunde knäppa säkerhetsbältet i en åkvagn på Balder. Vad tycker hon, att de skulle låtit henne åka och trilla ur.

Stina hade köat i en halvtimme och fick inte åka. ”Stackars Stina”.  Inte heller i Slänggungan fick hon plats.

”Det kändes inte så bra. Jag blev väldigt ledsen.” fortsätter Stina som om det vore parkens fel.

Hon gick till biljettkassan och fick inte tillbaka några pengar för åkbandet som hon betalat 375 kr för.

Vad tycker Stina att parken borde ha? Skyltar vid biljettkassorna där det står: ”Bara så att du vet. Du får inga pengar tillbaka om du är för fet för attraktionerna.”

Stina är 28 år och inte 10. Hon är vuxen och borde vara väl medveten om hur hennes kropp ser ut.

Stina ska ha fått en ursäkt av personalen. För vad då? Jag kan inte förstå varför personalen ska behöva be om ursäkt för att de på grund av säkerhet nekat en person att åka.

Jag blir så trött på alla tjockisar. De är immuna mot kritik i samhället. Enligt forskningar så är bara 2% feta på grund av sjukdomar. De resterande 98% har bara sig själva att skylla.

Jag gick ner 24 våningar på Palazzo i Vegas en gång för att det var en skönhetstävling för överviktiga barn i staden. Alla bodde såklart på Palazzo och hissarna överbelastades under 75 minuter när alla skulle ner till tävlingen.

Hissarna stannade hela tiden och inte en enda tjockis tänkte på att det kunde ha att göra med deras vikt.

Jag fick nog och började gå ner för trappan. Jag träffade på en vakt som undrade vad jag höll på med då det är förbjudet att gå i trappan när det inte brinner. Jag förklarade för honom och han sa att tjockisarnas problem är att de inte förstår hur enorma de är.

När jag var i Chicago och åkte upp i Sears Tower fick tjockisarna stå i en egen kö. Det stod på en plansch att man kunde åka sju normalstora människor åt gången eller fyra normalstora och en tjockis.

Bara att gilla läget. Även när det gäller flygstolar så tvingar de flesta bolag i USA de enorma att betala för två flygstolar då de använder två (minst).

Kommer ihåg när jag flög till Stockholm från Orlando en gång och hamnade bredvid en tjockis. Han ville ta upp handstödet mellan oss för att han inte fick plats. Jag sa nej vilket han såklart inte respekterade utan började bråka med mig. ”Varför ska jag ge bort halva min stol och sitta klistrad mot ditt lår?” frågade jag.

”Vet du jag har sett dig på TV och jag måste säga att du är mycket otrevligare i verkligheten. Du är den vidrigaste människan jag har träffat!” fick jag till svar.

Allvarligt!

Varför ska jag betala för övervikt på resväskan när han bredvid mig väger 70 kg mer än jag?

Sedan när jag skrivit om dessa händelser så har överviktiga skrivit till mig att jag är sjuk i huvudet, osympatisk, empatilös som inte visar respekt för andra människor.

Det blir alltid ett jävla liv förutom en gång; när jag nu som gravid frågade hur överviktiga torkar sig på toaletten. Inte en enda överviktig hörde av sig medan alla normalstora fattade grejen och höll på att skratta ihjäl sig.

Jag har inget problem med överviktiga men jag har ett stort problem med vuxna som inte gör något åt sin situation. Herre gud Stina, du ser väl på klädstorlekarna du handlar att du inte är en liten lätt fjäder?

Det som gör mig arg är överviktiga som inte tar hand om sig; överviktiga som göder sina barn.

Jag vill också äta det och det men jag kan inte göra det för då blir jag överviktig.

Jag kämpar varje dag. Äter nyttigt så ofta jag kan, simmar, promenerar och handlar inte hem kilovis med godis.

Sedan en annan grej, det är okej att säga, ”Vad smal du är. Nu får du inte gå ner mer.” Men det är inte okej att säga, ”Vad fet du är. Nu får du inte gå upp mer.”

Jag tycker inte synd om Stina utan jag tycker synd om Liseberg som ska behöva försvara att de av säkerhetsskäl har nekat en besökare att åka i en attraktion.

Det är upp till dig Stina; antingen så gör du något åt din hälsa eller så får du räkna med att råka ut för händelser som denna igen. Att uppföra sig som en jättebebis och viljan att få oss att tro att det är synd om dig är bara väldigt pinsam.

Tänk efter det här vill du väl inte ska hända dig!
För vem vill inte roa sig och ha kul?

 

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0